Att det är jobbigt det vet alla, speciellt när det är töväder. Hu, vad tung snön blir! Det jobbigaste är att klättra ner igen. Jag är inte någon högtflygande människa, utan föredrar markkontakt. Nu har jag blivit otroligt mycket modigare än tidigare. Förr räckte det med tre-fyra pinnar upp på en stege, nu tar jag mig hela vägen upp. Nu var det 13 eller 14 pinnar (jag har inte total koll, försökte nyss räkna från fönstret). Jag är så stolt över mig själv!
Jag har alltid haft devisen att upp kommer man sig alltid, det är ner det blir problem. Att ta sig över kanten och ner på stegen igen... Fixar det också numera! Bara två tak kvar...
När jag kommit ner från taket gjorde jag en intressant iakttagelse. Ingen grönska, men slånbärsbuskarna ser nästan likadana ut som de gjorde i maj. Lika vackert vita. Idag av snö, då av blommor...
Trots snö och kyla och tack vare att någon uppfunnit digitalkameran, upptäcker jag tydligare naturens under nu. Jag har dessutom upptäckt hur kul det är att dokumentera årstidernas växlingar. Tyvärr är jag inte alltid på exakt samma ställe (som ni ser) men nästan.
Ha nu en fortsatt fin kväll eller dag, beroende på när ni läser detta.
Lycka är
Att våga göra sådant man är rädd för
Modigt skottat Lisa! Intressant att du säger att "upp kommer man alltid", jag har tänkt tvärtom. Men självklart kan jag tänka ut att du vill komma ner på ett speciellt sätt, hel och otrasig...
SvaraRaderaBilderna är jättefina. När jag tittar på din vinterbild kontra sommarbild här ovan, känner jag instinktivt att vintern är såå skön. Sommarbilden gav mig en ilsnabb stresskänsla...över allt som alltid måste göras på sommaren. Inklusive den kommande (Läs takbyte och ommålning av stort högt hus)
Stor kram från en våg till en annan ; )