Vintermys

Idag gjorde jag något jag inte gjort på många år; tog en promenad på skaren. Det är en speciell känsla att vandra på snön. Jag undrar varför jag går igång så på det? Måhända för att man liksom vandrar ovanför marken, som att gå på vatten (fast det har bara en person gjort hittills och några bevis för det, hmmm...). Nåväl, jag insåg att jag faktiskt gick på vatten.

Det fanns flera hål på ängen och de visade vatten. Vad månde bliva när snön smälter? Vi kanske kan fiska från uteplatsen! Jag har alltid velat ha sjötomt!

Det fanns annat se titta på också. Jag är intresserad av spår och under min promenad såg jag detta:

Definitivt ett kattdjur! Kanske en lo... Eller möjligtvis någon annan...

Rödlo? Neej. Även om han inte är så exotisk min vän, så är han fin! Vi promenerade tillsammans resten av tiden. Riktigt trevligt. Nu måste jag berätta om överraskningen i våras när jag första gången gick runt vår tomt. Nere på ängen, vid kanten av skogsbrynet såg jag något som fångade mitt intresse. Inte bara det, jag gick verkligen IGÅNG!

Japp, en gammal jordkällare. helt underbar! Tyvärr har ingen visat någon kärlek på mycket länge, så nästan hela taket är borta. På den del som finns kvar har en tall slagit rot. Den är så vacker på insidan (har tyvärr ingen bild, fy mig) och tänk om jag fick restaurera den. Väggar av sten... Källaren ligger på den del av ängen som inte är vår, men mannen som äger allt här runtomkring kanske skulle uppskatta om jag tog mig an "huset". Tänk att kunna sitta där inne och berätta skrönor i höstmörkret... Eller riktiga spökhistorier...

Kunde inte låta bli att lägga in en till bild på Tasse, vid fantasiprojektet. I övrigt bjöd denna promenad på det som vanligtvis bjuds på denna årstid...

En frusen slånbärskvist...



 Vackert gräs...

Lycka är

En promenad på skaren med en kompis!