Jaa...

...vad ska man säga? Det har varit en annorlunda dag. Gjorde sista dagen på jobbet, vilket inte var helt smärtfritt. Några år på en arbetsplats skapar vanor och relationer. Skilsmässor är alltid jobbiga och jag har fått mycket uppskattning. Från oväntade håll dessutom. Jag har träffat fina människor genom arbetet och några kommer inte att försvinna bara för att jag byter arbetsplats. Vi håller kontakten. Något som berörde mig mycket, var när vår fantastiska städerska kom med present! Då kom tårarna. Där jag sitter nu, kan jag se mina presenter. Nåja, inte alla. Presentkortet från en trädgårdsbutik ser jag inte, bara i fantasin. Jag vill ha en Magnolia, så varför inte köpa en för pengen?

Känner att jag låter lite dyster, vilket är ovanligt i detta forum. Alltså pratar jag om vädret. Det började med lite lätt snöfall. Skithalt i morse, torparkärringen var lite på tvären flera gånger. Erkänner att jag tycker det är kul i låga hastigheter, he he. Unga grabbar har väl inte patent på att tycka det är skojsigt att sladda! Medelålders torparkärringar skrattar också högt (vaddå också, jag tror inte att grabbarna gör det) när de rattar för glatta (RIKTIGT kul ordvits) livet. Hrrm... Nu lugnar jag ner mig, f-låt : /

Solen tittar fram under dagen och på hemväg var det riktigt vackert. Maken hade mött upp för fredagshandlingen och han körde efter mig. Klart att toka ska köra först! Han är mer försiktig än mig. Men, hur blev det där nu då? Han är man och har varit ung grabb så lite rester borde finnas kvar, men det är jag som ibland beter mig som en pojk...

Nu lämnar vi det ämnet tycker jag.

Självklart stannar jag på ett lämpligt ställe för att ta lite bilder (maken stannar bakom och lägger sig på hornet, jättekul! Nu fattar alla i bygden vilka knasbollar vi är).

Himlen var verkligen fantastisk.Blev dock inte nöjd, för bilden blev så mörk. Alltså fortsätter jag.

Bättre! Nu kom jag riktigt igång, men vad händer då tror ni? Jo jag hör något en bit bort och det är en
BILDFÖRSTÖRARE! Körandes kommer en stor traktor och vägen är inte så bred att vi ryms. Traktormannen stannar längre bort där det finns plats och jag kastar mig in i bilen och lämnar alla vackra vyer. Nåväl, det går fler tåg (inte i skogen alltså) och jag är ju ihärdig...

Lycka är

Att inte ha något att skriva om på det temat just nu...