Dofter

Albert har gjort ett inlägg om dofter. Detta fick mig att minnas en doftupplevelse från förr..

Det var många år sedan, jag pendlade med buss till Staden då. En tidig morgon klev det på en tonårspojke som satte sig bredvid mig. Jag drog efter andan och... Sniffade! Jag verkligen njöt av doften från detta gossebarn. Vad i Herrans namn var det som fick en blivande torparkärring att bli alldeles yr av doftglädje? Någon märkvärdig, dyr parfym? Eller rakvatten kanske, det var ju en gosse... Neej, pojken luktade tvål! Vanlig, hederlig tvål och ingenting annat!

Nu tänker ni kanske: och vad är det för speciellt med tvål? Tänk då efter lite. Hur ofta luktar människor av tvål? Vi tvättar oss inte med tvål utan det är duschkrämer med allehanda dofter. I takt med åren döljer vi våra naturliga dofter med allt möjligt konstgjort som vi tror luktar gott. Faktum är att det oftast doftar för mycket och således inte är någon njutning att vara i närheten. Är man dessutom allergisk så...

Neej, tvål är det bara små barn som luktar och på något sätt känns det så fräscht och rent. Kanske var det så att jag undermedvetet associerade till barndomen... Det tänker jag inte spekulera i, bara minnas detta "möte" med glädje. Jag gissar att gossen, som numera är en man med tanke på åren som gått, inte längre luktar så fräscht. Han är garanterat doftkamouflerad (ser ordet ut så, vad konstigt) med någon kemists skapelse. Jag tänker att jag borde ha sagt något till honom. Han hade nog blivit jätteglad. Eller inte. I hans ögon var jag antagligen en dinosaurie och ett "närmande" hade kunnat uppfattas på helt fel sätt... 


Snygg handväska va? Ni skulle se den bortredigerade dinosaurien bredvid, hon ser likadan ut!

Som en liten avslutande parentes kan jag meddela att det inte bara är torparkärringar som påverkas av tidsomställningen. Mössorna är likadana. De började stöka under diskbänken en timme senare än vanligt...