Gnällig torparkärring

Hej igen! Nu tänker jag gnälla. Att vara ensam är tråkigt. Att vara sjuk är tråkigt. Att vara ensam och sjuk är JÄTTETRÅKIGT! Att solen försvann och efterträddes av regn, gjorde inte dagen roligare.

Jag har pysslat lite med bloggen som ni ser och tack Mia för tipset! I övrigt är det inte så kul. Jag har biverkningar av medicinerna; blir speedad av kortisonet mot astman (jag är oerhört trött men kan inte sova). Penicillinet mår jag illa av... Nu är jag verkligen en gnällkärring, men när maken är borta (tur för honom) så har jag ingen som lyssnar på mig. Då gnäller jag här, för ni kan alltid sluta läsa, praktiskt och bra! Nu är det ju så att medikamenterna har avsedd verkan, så det blir nog bra snart...

Jag ska sluta kvacka nu och ägna mig lite åt ankor (jag vet att det är änder, men jag älskar ordet ankor, hihi). Träffade ett stort gäng under en luncpromenad och de är så (k)vackra!

Den här mannen som gömmer sig lite blev en favorit:

Så träffade jag en dam som glatt svarade på mina kvackanden!

                                                 

Hon kom närmare och närmare...

Kvack kvack!

Vi hade så trevligt, men såklart skulle det hällas smolk i glädjebägaren. En man kom förbi och slängde ut en massa brödsmulor. Plötsligt var jag omringad och omkringflygen av massor av ändor och dessutom mäss!!! Fåglar är vackra, men jag tycker det är läskigt när de blir så många och PÅ. Tala om Hitchkocks "Fåglarna"!

Nåja, riktigt så vildsina var nu inte dessa fjäderfän. De ville hellre äta bröd än torparkärringar, men lite av nöjet förtogs. Fick med några av dem när jag lugnat mig.

Neej, jag föredrar de som lurar bakom buskarna ändå.

Nu får det vara slutkvackat för ikväll. Beroende på dagsformen, får vi väl se hur många inlägg det blir i morgon! Ha en god natt alla nattugglor!