Vilken dag!

Idag har det vaarit en strålande, vacker vårdag. Tio, värmade plusgrader i skuggan. En sådan här dag borde man ägna sig åt trädgården, men å andra sidan är ju söndagen vilodagen. Det tog jag fasta på och satte mig i solen och bara njöt. Nu är det svårt att bara sitta lugn och fin, för ens sinnen förstärks när man bor i skogen. Det är aldrig tyst och mångaolika ljud hör man. Ett speciellt läte störde min vila flera gånger; örnarnas skrik. Varje gång flög jag upp, ryckte tag i kameran och försökte få en fågel i fokus. Gick väl inte så bra, de var alldeles för högt upp.

Jag skriver i pluralis, för det var inte bara en eller två, neej, det var fem stycken! Gissa om torparkärringen hade värsta adrenalinrusningen! Lite adrenalin kom nog av frustrationen över att inte få någon bra bild. Så kom det en kärrhök farande över gården men trots en hel serie bilder (jag hann inte fokusera eller nåt, bara ryckte upp kamerna) fastnade inte minsta lilla fjäder på bild. Himlen var väldans blå i alla fall. Ekorren som klättrade ner från en tall hann också studsa ur bild. Nu var jag inte någon nöjd torparkärring...

Men som så ofta här i livet, kan saker och ting förändras. Väldigt snabbt dessutom. Tre timmar senare får jag lön för mödan. Att tålamod är en dygd är så sant som det är sagt.

 

Vilken dag! Tur att jag är uppmärksam och dessutom utrustad med ett oerhört tålamod. När man förstorar upp bilderna ser man dessutom att denna örn är ringmärkt. Det är också lite spännande. Dessa majestätiska fåglar är verkligen vackra. Tänk att vi har dem seglandes ovanför huset!

Att de är stora, är den sista bilden ett bevis på. Jag undrar vad de tänkte, passagerarna i planet...

All denna friska luft som dagen bjudit på, har gjort Lisa i skogen mycket trött. Så med detta vill jag önska en fortsatt skön söndagskväll så hörs vi nästa vecka igen!