lördag 19 mars 2011

Monstermånen

Månen har inte varit så här nära jorden på 18 år. Den har kallats "monstermånen". Gissa vem som väntat på detta ögonblick? Jag har varit ute hela dagen och lekt med kameran, men det mesta har kastats bort. Den gigant som svävade i skyn var på alldeles för långt avstånd för att det skulle gå att fota. En fågel alltså. Nåväl, det var ju MÅNEN jag väntade på...

Efter en god middag gjorde jag mig redo att åka. Tittade ut genom fönstret och såg...

MÅNEN!

Den var stor och gulorange! Hjäälp!!! Jag var för sent ute!!! Fick på mig ytterkläder och skor i en hastighet som skulle göra vilken brandman som helst imponerad. Kastade mig in i bilen och körde som en galning genom skogen. Torparkärringen satte personligt hastighetsrekord på denna smala, krokiga väg. Ett rallyämne månne? Hoppades under denna vansinnesfärd att det inte skulle hoppa fram något rådjur, det var ju skymningstimmen. Klarade både mitt och eventuella rådjurs livhanke, parkerade och sprang (jodå, jag sprang) ut på en äng. Tyvärr hade jag ju missat själva föreställningen. Månen liknade nu mest en ordinär, galaktisk boll. Ska man roa sig med skymningsbilder behövs dessutom ett stativ. Det finns väl  anledningar till att vissa torparkärringar inte är tävlingsskyttar. Stämningsfullt är det likaväl.
 

Jag tog alltså massor av bilder, men bara en blev egentligen godkänd. Däremot är jag nog den enda som faktiskt lyckats fota tre månar på samma gång. Undrar hur det gick till?


Intressant värld det där, den digitala alltså. Det blev än mer suspekt när jag kom hem och kollade igenom bilderna. I mörkret hade jag kommit åt någon funktion som verkligen förändrar ens synsätt vad gäller månen. Den lever ett hemligt liv som vi inte kan se med blotta ögat och som dessutom förklarar varför det är så svårt att få skarpa bilder i mörkret!

video

Halvt stelfrusen åkte jag hem igen. Mycket besviken på mig själv. Hur kunde jag bli försenad en sådan här gång...  Lite mer spännande blev det i alla fall på hemvägen.  Jag var plötsligt ett par meter ifrån rådjurssadel till söndagsmiddag! Det är tur att torparkärringen har mycket snabb reaktionsförmåga. För rådjuret alltså. Synd på middagen...

Som sagt, utflykten resulterade i alla fall i en vettig bild. Jag hoppas på klart väder i morgon igen, för då åker jag ut i tid i jakten på MÅNEN!


1 kommentar:

  1. Verkar inte så lätt det där. Det är något... magiskt, med månen. Så ofattbart att vi faktiskt har rest dit och vandrat omkring där uppe. Och att det är samma måne som Einstein, Newton, Pythagoras och Lucy tittade upp på fascinerat för så länge sedan.

    SvaraRadera