onsdag 9 mars 2011

Jädrans korkboll!!!

Detta kraftuttryck riktas till mig själv. Ibland behöver man skälla på sig. För att ta det från början, så åkte jag på en dunderförkylning i helgen. Inget jobb på måndag, men jag troddde mig kunna återgå på onsdag. Det går inte att vistas bland folk med en tokrinnande näsa (har ni sett TV-reklamen där en man har snytpapper högt och lågt?).

Febern steg och som vanligt slog det sig på luftrören. Alla mina studsdrinkar och lunchpromenader kunde inte stoppa detta. Nåväl, det blev mer och mer intensivt med inhalering av astmamedicin under måndagen. Sömnen blev också kraftigt lidande. Vid halv tre vaknade jag återigen och nu var det sämre, alltså mer puffande (medicin alltså) med mer hjärtklappning och darrningar som följd. Somnade efter en timme, men vaknade efter ytterligare en timme och nu var det riktigt dåligt. Jag provade allt: gick ut för att andas frisk luft, kokade vatten och andades in ångorna... Lönlöst. det är nu vi kommer till mitt kraftuttryck.

Detta får illustrera luft!
 Jag började nämligen fundera på att ringa ambulans redan efter tre, men att åka till akuten är kostsamt liksom att åka taxi tillbaka. Jag har planer på att åka på trädgårdsmässa i Älvsjö och då behövs pengar. Ni som är kloka tänker nu: Men herregud! Att inte åka till sjukhus kan innebära ingen mässa alls, eller något annat heller för den delen. Helt rätt! Astmaanfall är inte att leka med, vilket jag vet mycket väl. Maken har haft några riktigt stora. Vid ett tillfälle trodde jag att han skulle dö innan ambulansen kom. Om han varit hemma hade han skjutsat in mig på ett tidigt stadium, trots mina protester, men nu är han bortrest. Tror ni förresten att jag ringde honom? Icke! Han ringde för att höra hur det var med min flunsa när jag var på sjukhuset. Fick inte skäll, det kommer nog när han kommer hem och det är rätt åt mig!

Nåväl jag ringde till slut och fick välbehövlig hjälp. Ganska nöjd var jag också, för torparkärringen fick mycket för pengarna! Blodprover togs som konstaterade infektion, EKG (tydligen något de tar när äldre damer kommer in) som var ua samt lungröntgen som också var ua. Härligt! Jag var lite orolig för det sista, för jag har varit rökare men slutade förra våren. Så etter dubbla behandlingar (det var värre än jag fattade) var det dags att åka hem. Först var jag dock tvungen att göra det jag alltid gör: tjuvar ett par latexhandskar. De är bra att ha när man pysslar med blommor, fy mig!

Nu blev det knasigt. Detta är vid lunchtid och gissa vad jag hade på mig? Precis, pyjamas! Hade inte så mycket ork innan plingplongtaxin kom, så något klädbyte fanns inte på kartan. Neej, på med skor och jacka.

Man kan tänka att det inte är något märkligt med en människa i pyjamas på ett sjukhus, men hjälp vad alla tittade! Egentligen riktigt roligt, men just då var jag inte i skick för humor. Jag valde att tänka att de bara var avundsjuka på min vackra pyjamas, för den är jättefin!


Aneldeningen till att jag berättar om detta är, att jag vet att det finns fler korkade astmatiker därute. Vi är likadana nästa allihop. Vi väntar... Det blir snart bättre... Man kan ju inte åka in i onödan... Känner någon månne igen sig? Skulle tro det. Så åker man in och ber om ursäkt för det är mycket bättre nu. Varje gång tittar läkaren strängt på en och säger; bättre? Ja, det är oftast bättre, men det säger väldigt lite. Det är hur som helst svårt att i situationen förstå hur illa det verkligen är. Jag ska skärpa mig, jag lovar! Tanken på framtida trädgårdsutflykter borde väl få mig att ta reson!

Någon ork har jag inte ännu, men jag blir väl omhändertagen av doktor Tasse. Han har inte vikt från min sida dessa dagar (nåja, mat vill han ha). Ha det gott och tänk på att våren närmar sig med stormsteg!


Lycka är
Att ha en egen husdoktor!

1 kommentar:

  1. Nämen oj! du får var mer rädd om dig. Vilken kul upplevelse med pyjamsen trots allt...man kan ju alltid skatta i efterhand åt tokigheter.

    kram och krya på dig och hälsa Tasse. Jag har nästan en kopia av honom, Zlatan.

    SvaraRadera