onsdag 26 oktober 2011

En bra torparkärring reder sig själv

Så det så! Vill bara göra ett kort, skrytsamt inlägg ;-) Har några minuter över innan maten är klar. 

Kråkans vinterboning närmar sig inflyttning. I går kväll fixade jag reglar, vilket inte var någon lek. Den förra ägaren byggde gärna men inte så noga. Alltså blev det mycket funderande och special. Nåväl, de kom på plats och tjänar sitt syfte.


Mörkret var inga problem, min egenhändigt inköpta födelsedags-bygglampa fungerade utmärkt. Lite sällskap fick jag också, alltid trevligt med fladdrande polare!

 
Idag har jag fortsatt och nu sitter väggen på plats! Något material har jag inte behövt köpa, utan jag tog vad som fanns i uthuset (som förre ägaren lämnat). Kanske väl lyxigt med panel, men det var ju gratis, he he.


Min hörsel är i princip återställd, men känsligheten kvarstår. Alltså får jag dras med hörselkåporna ett tag till (fast de ska man ju ha när man spikar och lever om). Nu fattas bara en dörr och att isolera klart. Jag skulle vilja ha ett litet fönster i dörren. Kråkis mår bättre då, liksom t-kärringen som då kan glutta in ibland. Tror det finns ett par fönster i uthuset, men de är rätt stora. Kanske det går att plocka loss glasen... Måste ju ha dubbla glas samt isolera dörren...

Hur som helst kan jag säga att detta med att bygga är JÄTTEKUL! Nu har jag dessutom bevisat för mig själv att jag kan. Skulle man kunna få önska att snön håller sig borta fram till julafton, då finns det tid för fler spännande projekt. Nej, dovänner, nu är maten klar. Vi hörs!


3 kommentarer:

  1. Impad! Vad du fixat fint och visst är det bra med lite skräp i ladorna...jag menar lite virke här och lite panel där. Du, jag vet vad du ska kalla bygget för; KRÅKSLOTTET! För det blir ju en slottsliknande boning till Kråkis och Kråkis är ju en Kråka? ha,ha... skönt med lite bloggbrejk - sitter och räknar på snölaster vilket inte är lika spännande. Så vida jag inte räknar fel och hela kundens uterum ramlar ihop vid ett snöfall. Nej det var ju inte roligt. Back to work.

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  2. Men så imponerad jag blir! Jisses! jag tar inte gärna i en hammare eller skruvmejsel och sånt... hatar att snickra. Jag sätter fart på gubben istället. Och så snäll du är mot djuren... och det ska man vara.
    heanku

    SvaraRadera
  3. Klart vi kan!! Tjejer tror helst detta är något hokuspokus men det handlar ju om konstruktion på lik linje med stickning, söm och annat.. Men jag ÄR imponerad över dit raka, rena resultat, det är ju inte fullt så enkelt att repa upp en vägg om det blir fel. Dörren kommer du fixa galant. Så bra att hörseln är tillbaka :)

    SvaraRadera